Article Database

Alice Cooper har inga planer på att dra ner på tempot

Alice Cooper är närmast ökäand för sin theatreliska scenshow, där smink, ormar och glijotineringar blivit vardagsmat för hans fans. Turnên "Live From The Brutal Planet" är hans största satning på många år, med en scenproduktion i klass med 1975 års "Welcome To My Nightmare". Tillsammans med ratt och DIO i hårdrockspaketet "Monsters Of The Millennium", besökte Alice nyligen sverige för atta spelningar med sin extravaganta skräckrockshow.

Intervjun börjar lite bakvänt med att JAG får frågan om hur Linköping uttalas på svenska. Dat är Alice som vill veta infö kvällens show, och han smakar på uttalet ett par ganger innan det sitter. Osminkad, iklädd jeans och ljustblå, långarmad tröja, met Diet Coke-burken en armlängd bort, slår dat mig hur enkel och vanlig Alice ser ut i jämförelse med hur han kommer att se ut på scen senare under knällen. Det dröjer inte länge förrä vi kommer in paå de båda personligheterna han besitter och Alice förklarar:

- Jag kan till esempel ha huvudvärk eller känna mig krasslig före en show, men när jag kommer in på scen blir jag verkligen en helt annan personlighet. Huvudvärken förvinner och jag är totalt fokuserad på att ge publiken en bra show.

Vad det handlar om är alltså en slags välkontrollerad schizofreni. Utanför scen är Alice den vanliga, trevliga personen jag intervjuar. Han säger att han kan prata med, och komma bra överens med så gott som alla han träffar. Men i det ögonblick han går på scenen, "blir" han den arroganta, dominanta scenpersonligheten fullt ut, tills showen är över. Förvandlingen är total och sker precis i det ögonblick han gär ut på scen och får se publiken. Men det är svårt att riktigt komma åt kärnan i samspelet mellan de båda personligheterna, Om det är för att behålla mystiken kring scenpersonligheten Alice Cooper eller fö att han helt enkelt inte kan förklara låter jag vara osagt, men Alice ger mig inte någon utförlig förklaring på fenomenet.

Säljer bra i Sverige

Under början av 80-alet var Alice Cooper fortfarande beroende av alkohol och mellan 1980 och 1983 släpptes fyra av de minst framträdande Cooper-albumen; "Flush the Fashion", "Special Forces", "Zipper Catches Skin" och "Dada". Alice drukar säga att han inte en minns att han spelat in dem. Trots att de inte nådde särskilt högt på listorna är det många fans som är färtjusta i de obskyra låtarna, som ofta har typiskt "Coopereska" texter. Alice själv har inget emot plattorna, men kommenterar dem sällan och spelar nästan aldrig något ifrån dem live.

- Vi spenderade into mychket tid i studion, mycket på grund av min oförmäga. Jag skulle vilja gö om inspelningarna av "Special Forces" och "Zipper Catches Skin", de båda andra är trots allt ganska väl producerade. Det finns säkert tio låtar på de hä skivorna jag skulle tycka om att göra live, till exempel "Adaptable (Anything For You)". Problemet är att inte många utöver de största fansen skulle känna igen dem. Jag tror att de tidiga 80-talsplattorna har få like kultstämpel i fankretsar, eftersom de gjordes under den mörkesta perioden i min karriär.

Efter den dåliga början av 80-talet och därefter ett par års frånvaro, gjorde Alice 1986 comeback med "Constrictor" och fick i Sverige en stor hit med "He’s Back (the Man Behind the Mask)". Den har fortfarande inte spelats live utanör våra gränser och man kan se det som ett tacksamhetstcken från Alice.

- Jag älskar Sverige, som faktiskt är ett av de land där vi säljer bäst. Det har alltid förvånat mig att vi slagit så stort här, eftersom ert land har en ganska konservativ image i utlandet. Jag menar, det är ju lite skillnad på min och ROXETTES stil!

Ingen återfärening i sikte

Många av Alices tragnaste fans hoppas fortfarande på en återförening av gruppen Alice Cooper, som splittrades 1974. De senasta fyra åren har de olika bandmedlemmarna spelat ihop flera tillfällen vilet har lett till spekulationer om eventuella framtidsprokt. På Alice nuvarande turné, som är centrerad kring förra årets studioplatta "Brutal Planet", ger han de längsta och mest krävande showerna någonsin. Den fysiska formen har Alice inte haft problem med sen han slutade missbruka alkohol i början av 80-talet, men däremot är fysiken det största skälet till varför han inte tror att original-bandet kommer att arbeta ihop igen:

- Jag tror ärligt talat inte att de skulle klara av turnerandet rent fysiskt sett. Dessutom går det egnetligen inte att återförenas utan Glen (Gitarristen Glen Buxton, som gick bort 1997). Det skulle inte vara samma sak utan honom I ganget. Men jag kan förstå att många vill se en återförening. Det är naturligt.

Fortsättning på "Brutal Planet"

Genom aren har Alice jobbat med en mängd olika artister inom film- och musikvärleden, men när jag fragar honom om det finns någon han beundrer, som han skulle vilja arbeta med eller träffa överraskar han. Det är into någon storhet som Bob Dylan eller liknande som han nämner:

- Jag skulle nog kunna skriva en hel platta med Offspring utan problem. De gör effektiva rocklåtar som satter sig. Vi skulle nog ha lättare för att samarbeta än till exempel Paul Simon och jag skulle ha. Inte för att Paul är dålig på något sätt, men vi är båda textmakare och skulle säkert hänga upp oss på formuleringar och enstaka ord här och där.

Men för tillfallet är det turne i Europe med "Live From the Brutal Planet" som gäller. Därefter blir det nytt album och ny turne i Nordamerika. Som det ser ut nu kommer den showen att bli ännu längre än den nuvarande (som är 100 minuter), eftersom cirka 30 minuter med nytt material kommer att lyftas in. Den nya skivan, som än så länge kallas "Dragon Town", är redan färdiginspelad och beräknas släppas i september. Soundmässigt låter det som en fortsättning på "Brutal Planet", som varit mycket uppskattad.

- Den kommer att låta som en naturlig fortsättning på den sista låten från "Brutal Planet". Jag gör helt enkelt det jag är bäst på och skulle aldrig sälja mig och byta musikstil för att få kommersiell framgång. Jag bryr mig inte om "Dragon Town" blir en hit eller inte, liksome jag inte brydde mig om "Brutal Planet" skulle bli en hit. Jab vet att mina fans kommer att uppskatta skivan och det känns som det viktigaste.

Inga blivande klassiker skrivs

Något som kan tyckas naturligt är att Alice Cooper borde vara invald i Rock 'N' Roll Hall Of Fame. Men så är inte fallet trots att gruppen var forst med smink, tjejkläder och påkostade scenshower, och har påverkat otaliga mer eller mindre teatraliska rock-grupper, däribland storheter som Kiss och David Bowie. Alice är dock inte orolig över att han inte blivit invald ännu, utan tror att det kommer att ske så smaningom:

- Det är inget jag ligger sömnlös över. För eller senare så händer det. Det enda som skulle kännas fel vore om band som New York Dolls och Kiss, som vi influerat, skulle bli invalda före Alice Cooper. Då skulle jag börja undrea vad det egentligen är för mening med det hela.

Alice tror att hans ach gruppens latar kommer att kommas ihåg om 20 år, till skillnad från dagens musik som inte har lika hög överlevnadsfakor. Det mesta handlar om snabba pengar för skivbolaget. Han menar att väldigt få idag kan skriva den typ av hits som skrevs på -50, -60, och -70-talen.

- Ingen kan längre skriva låtar som "Good Vibrations", "Satisfaction" eller "Bridge Over Troubled Water". Om du frågar någon om 20 år, vilka låtar som var kända 2001, kommer de inte att minnas någon speciell, för att allt numera låter likadant. Det skrivs inga blivande klassiker.