Article Database

Concert Review

Alice Cooper, Metaltown, Göteborg, 19/6 -04

Det är nu ett och ett halvt år sen senaste Sverigebesöket för Alice Cooper. Då turnerade rocklegenden med en blandning av det nya albumet "Dragontown" och den två år gamla scenshowen ifrån "Brutal Planet"-turnén, och inkasserade allmänt ljumma recensioner. Sen dess har Alice, influerad av garagerockvågen och band som Datsuns, Vines och White Stripes släppt skivan "The Eyes Of Alice Cooper" och till denna turné också satt ihop en ny scenshow. Från "The Eyes Of..." spelar han denna kväll endast fyra spår, vilket känns lite för snålt. Dessutom tillhör tre av låtarna de allra plattaste och tråkigaste på plattan. Men jag måste faktiskt erkänna att de fungerar klart bättre live än på skiva. I övrigt är låtlistan fylld med gamla hits och klassiker. Ultimata öppningslåten "Hello Hooray", "I'm Eighteen" och "Under My Wheels" låter allihop bra, men det är som vanligt "School's Out" och "Poison" som får kvällens bästa och mest högljudda publikreaktioner.

Mellan öppnande "Hello Hooray" och avslutande "Under My Wheels", plockar Alice fram godbitar som "Muscle Of Love" och "Desperado", samt kultlåten "Who Do You Think We Are", som inte spelats live sen "Special Forces"-turnén 1982! Han hinner också med att dirigera sitt band igenom en halvt underbar "Halo Of Flies". Jag skriver halvt underbar, för det långtråkiga trumsolot i den avslutande halvan, är något som både känns onödigt utdraget och överflödigt. Men "hemligheten" är att Alice behöver tiden då resten av bandet "solar", till att byta om och inta positionen inför nästa nummer — "Sick Things". En låt ifrån "Billion Dollar Babies"-eran, som då liksom nu, framförs med en boaorm slingrad kring Alice kropp. Sånginsatsen och det lilla nyarrangemanget av instrumentalpartiet gör att låten känns fräsch och uppdaterad. Därefter är det dags för Coopers version av "West Side Story", i form av "Gutter Cat Vs The Jets", vilken senare övergår i nya "Backyard Brawl" där Alice dotter Calico tar över scenen under det tillhörande gängslagsmålet. På grund av festivalarrangemanget, kunde Alice tyvärr inte använda sig av riktigt hela sin scenproduktion och när han gick på vid 22:30 var det tråkigt nog fortfarande ljust, vilket drar ner helhetsintrycket en del. Valet av extranumren känns också tråkigt, vilket gör dem till en lite trist avslutning på en annars bra spelning. Allt däremellan är mer eller mindre bra och trean är faktiskt snubblande nära en fyra.