The Old Man is Better Than Ever
Alice Cooper is back — better than ever. And what incredible musicians he has with him. GT's reviewer Tore Lund is more than satisfied and gives Alice a perfect score, 5 GT stars.
Scandinavium:
ALICE COOPER
A legend was in town. Alice Cooper.
Living legend
And he is very much a living legend. The question is whether the old man has ever been better than he is now...
I don't think so.
First up is American sleaze rock newcomer Britny Fox, who for half an hour delivers the best from their two albums. Not bad at all — high energy, no dull moments, and four guys who clearly love what they’re doing. And when they conclude their set with a cover of Slade's classic 'Goodbye T’Jane,' they also show that they have damn good taste.
Now, Alice Cooper didn't settle for just one opening act. Instead, Great White, who has achieved significant success in the U.S. with their blues-infused hard rock, took the stage next. Unfortunately, things didn't go as well for them. Great White was a disappointment — bland, tame, and with drawn-out songs, including a dull lead guitarist who insisted on dominating the performance.
Shortly before ten, it was time for the main act: the one and only Alice.
"Hello!
Hurray!"
A Cautious Start
Alice started out cautiously, feeling things out with the title track from his latest album. He followed with classics like "Billion Dollar Babies" and "I’m Eighteen." The audience was immediately on board, embracing both the old hits and the new material with open arms.
"House of Fire"
"No More Mr. Nice Guy"
"This Maniac’s in Love with You"
The concert was shaping up to be a smash hit.
The first half of the concert was mostly devoid of theatrics — it was all about the songs, plain and simple. But those songs were absolutely stellar. And what a band Alice had assembled this time — young, unknown musicians, but, my goodness, what incredible talent! Rarely have I heard anything this tight, well-rehearsed, and polished.
If Alice doesn't record a live album with this band, he’s making a huge mistake.
Eventually, of course, it's time for a bit of horror theater. It wouldn’t be Alice Cooper otherwise. And naturally, Alice goes through the entire routine with the boa constrictor, straitjackets, guillotine, splashes of blood, and heart-wrenching screams.
There are those who claim he's dangerous when he plays with these themes, that he leads the youth toward violence, drugs, and Satanism.
That's, of course, nonsense.
And thankfully, those who make such claims — moral-majority lobbyists, religious zealots, and ill-informed politicians — aren’t as many as they are foolish.
The end of the show becomes a full-on barrage of old and new hits: "Poison", "Muscle of Love", "Is It My Body", "Bed of Nails", "School’s Out", "He’s Back (The Man Behind the Mask)", "Under My Wheels"
Nostalgia Trip
Alice Cooper in 1989 is a nostalgia trip, sure. But it’s just as much an encounter with an artist who still has his future ahead of him.
There might have been a slight lull in the concert here and there. But why nitpick?
He’s back!
(Translated from the original Swedish language publication, Göteborgs-Tidningens -- December 2024)
Gubben är bättre än nånsin
Alice Cooper är tillbaka – bättre än nånsin. Och vilken kanonmusiker han har med sig. GT:s recensent Tore Lund är mer än nöjd och ger Alice full pott, 5 GT-ingar.
Scandinavium:
ALICE COOPER
En legend var i stan. Alice Cooper.
Levande legend
Och han är i allra högsta grad levande legend. Frågan är om gubben nånsin varit bättre än nu...
Jag tror inte det.
Först ut är emellertid amerikanska sleazestjärnskottet Britny Fox, som under en halvtimme bjuder på det bästa från sina två album. Inte illa alls — full fart, inga döda punkter och fyra killar som helt tydligt älskar det dom håller på med. Och när dom avslutar sitt set med en cover på Slades gamla "Goodbye T’Jane," visar dom dessutom att dom har förbannat god smak.
Nu nöjer sig Alice Cooper inte med ett förband. Så tvåa ut igår är Great White, som nått stora framgångar hemma i USA med sin blueskryddade hårdrock. På scen vill det sig dock inte. Great White är en besvikelse. Lama och tama och sega låtar och en tråkig sologitarrist som envisas med att ta kommandot över skeendet.
Strax före tio är det så dags för gamle Alice.
"Hello! Hurray!"
Börjar försiktigt
Alice är lite försiktig till en början. Känner sig för. Kör titelspåret från senaste plattan, fortsätter med klassikerna "Billion Dollar Babies" och "I’m Eighteen." Och visst är vi i publiken med på noterna, vi kan och faller raklånga för dom gamla dängorna likaväl som dom nya.
"House Of Fire"
"No More Mr. Nice Guy"
"This Maniac’s In Love With You"
Det här artar sig till en riktig kanon...
Första halvan av konserten är i stort sett befriad från effekter. Det är låtarna rätt upp och ner – men det är låtarna rätt upp och ner oerhört bra. Vilket band han plockat ihop den här gången. Unga okända killar. Men herre du milde vilka musiker! Jag har sällan hört nåt så tajt och samspelt och välrepat och skickligt som detta!
Spelar han inte in en live-platta med det här gänget är han ett nöt, Alice.
Till slut är det naturligtvis dags också för en stunds skräckteater. Det vore inte Alice Cooper annars. Och naturligtvis drar Alice igenom hela programmet med boaorm, tvångströjor, giljotin, blodskvätt och paranoida och hjärtskäärande skrik.
Det finns dom som säger han är farlig när han pysslar med dom här lekarna, dom som säger han lurar ungdomen till våld och droger och satanism.
Det är naturligtvis rappakalja.
Och tack och lov är dom som påstår motsatsen – moral majority-lobbyister, frimicklare och dåligt pålästa politiker – inte lika många som dom är korkade...
Slutet av showen blir till en formlig kanonad av gamla och nya pärlor – "Poison," "Muscle Of Love," "Is It My Body," "Bed Of Nails," "School's Out" och extranumren "He's Back (The Man Behind The Mask)" och "Under My Wheels."
Nostalgitripp
Alice Cooper anno 1989 är en nostalgitripp, visst. Men lika mycket ett möte med en artist som har framtiden för sig.
Det finns kanske nån liten svacka under konserten vi får se. Men varför knussla...
...he's back!
